rockpojken

detta i tron om att jag skulle missa hans födelsedag pga olika anledningar,

samt för att vi/jag behövde koppla av.

Koppla bort. Koppla från. Koppla loss för att sedan förhoppningsvis koppla om och koppla rätt...

Några dagar senare kom jag hem till mamma och pappa. det visade sig att de behövde lite hjälp i trädgården, och solen sken så varför inte. Medan jag stod där i all min strålande energifyllda härlighet och krattade löv så kom jag på vad som var nära att hända,...

Utsätter jag mig för detta igen? Lär jag inte av mina misstag? Vem tror jag att jag är? Superwoman??
Till slut faller vem som helst, jag lovar., Man orkar inte hur mycket som helst....

Än en gång hade jag tagit på mej alldeles för många, för tunga ansvar.,
De var så tunga att mina axlar värkte av eventuellt kommande ångest,.

De värkte och värkte och trycktes liksom ner mot marken och ville bara att jag skulle sjunka ihop

och vila ut mitt i lövkrattandet...

Men det hjälpte inte...

Och där stod jag några dagar senare och insåg att jag måste prioritera.
Med en lyckad och avgjord anställningsintervju på Psykakuten (PIVA) låg jobb framför mig kommande vecka.
Det var 2 dagar kvar till tenta, 4 dagar kvar till hel helg i Landskrona och 5 dagar kvar till min första dag på jobbet (PIVA) och detta skulle innebära att jag knappt får sova den närmsta veckan och att jag missar min kärastes födelsedag... Dags att välja.
Så......: Jag valde bort landskrona och bestämde mej för att ta det lugnt helgen efter tentan

samt fira födelsedag i lugn och ro :) mycket nöjd med detta val för övrigt..
Jobbat på PIVA i veckan och är mycket nöjd med detta åxå!

Det visade sig åxå att lövkrattning är en bra terapiform...
(hmm, note to self: ta upp på PIVA...! x) )