rockpojken

Men hur bär jag mej åt? HUR händer detta?
Jag måste vara en usel bloggarinna...
De senaste månaderna har bestått av hektiskt valborgssupande, födelsedagsfirande, tentaskrivande, kaffedrickande, psykiatrijobbande, Ölandsstugsittande, teatertittande och Stockholmsresande. 
En mer detaljetrad beskrivning av våren och sommaren hittils bistås ej.
Men hektiskt och hastigt och fan va tiden har gått snabbt.
Ny lärdom: Man sover knappt när man är vikarie. Och man är aldrig ledig. 

Whiplash måste vara symbolen för vår tid. Vår generation.
En förlorad generation. Whiplash generationen.
Utlöses av ett oväntat stopp i en hastig rörelse, syns inte, men känns oavbrutet.
Defenitionen av vardagen??

Men nu har jag sommarlov för tillfället :) och stressas ska det icke.
Dagen ska tillbringas med diverse förberedelser inför Roots festivalen på Öland i helgen samt fika fika fika med gamla vänner i gamla lilla stan. 

Hoppas på lite mer vikariat efter denna veckan (saknar patienterna :( )
Och älskar ju såklart sömnlöshet. Ironi.