utan din luft i mina lungor

Vem är man egentligen?
Hur vet man vem man är?  Vem är jag, den där, hon där, jag...?

Jag har funderat på existenciella frågor ett par dagar nu. Störande värre.
Folk tror väl att jag håller på att tappa det. Förståndet. Förnuftet. Välviljan. Lusten. Modet.
Var är hon? Vem är hon? Hon där, Jag.
Det är lättare att svara på frågan "hur är du?" det blir liksom "beskriv dej själv!"
Även om svaret sedan inte lever upp till folks förväntningar, but still.
Hur vet man när man hittat sej själv? HUR hittar man sej själv? När händer det?
Jag frågade honom häromdagen, han svarade: "det tror jag redan du har" sedan log han, sådär varmt och underbart som bara han kan, med halva ansiktet. andra halvan gömd i dunkudden en decimeter från mitt.
Idag har jag tagit en paus. Idag har jag läst läst läst. Och bakat äpplekaka. Med vaniljsås.
Var med min pappa imorse. Vi tog en lång promenad runt sjön i den underbara vårsolen.
Jag gick utanför dörren till huset och fullkomligt fyllde mina lungor med luft. Fyllde dem så mycket så det kändes som att de kunde spricka när som helst, och då drog jag in lite till, men det gjorde de inte. Fantastiskt.
Katten ligger i sängen och snarkar nu. Jag ska snart göra mig iordning för kvällen. Jag fasar. Fasar för att snart behöva klämma mig ner i obekväma kläder. kavaj. klackar. idag har jag ingen lust. Men jag ska. 
Och sen bär det av på teater. Ska bli mysigt ändå.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0