rockpojken

Å ena sidan lycka idag å andra sidan orkeslöshet.
Lycka efter ett samtal. I telefon. Om jobb. Om intervju.

Och yeeees, har en intervju inbokad på måndag om två veckor. Hoppas det går vägen...

Sen kommer orkeslösheten och ångesten. Jag orkar inte lyssna på dej när du pratar!
Orkar inte höra ditt tjat. Avskyr att vara här med dej när du är sån. 
Jag vill att du ska söka hjälp. skydd. bistånd. vad som helst!
Du gjorde mej extremt ledsen idag och jag vet att det inte är lätt, och jag vet att ditt sätt att be om ursäkt är att hålla på som du gör nu,. men det kommer inte hålla! Det håller inte. Hjälper inte.
Jag önskar jag kunde göra något.
Jag vill bara tillbaka hem till korridoren...

Kände att jag behövde en stund för mej själv och bara njuta.

Skären som tas. Ljudet av skenor som raspar, trycker, skär i isen från djupa knän. Taggar som sätts i.

Jag blundar och tar ett djupt andetag. Lyssnar. Njuter.

Det spelar nog ingen roll hur gammal man än blir, hur mycket man hittat sej eller inte eller hur långt iväg man flyttar, det är något speciellt med ishallen. Ishallen som varit mitt andra hem i så många herrans år. Känslan. Dofter. Ljud. Piruetter.

Efter skridskotittandet blev det en runda ut i skogen, kändes skönt att få springer ur benen.

Söndagen börjar lida mot kväll och senare ska jag hemåt korren för att sedan möta upp den käre på station.

Klart slut.

Hur vet man vem man är?  Vem är jag, den där, hon där, jag...?

Jag har funderat på existenciella frågor ett par dagar nu. Störande värre.
Folk tror väl att jag håller på att tappa det. Förståndet. Förnuftet. Välviljan. Lusten. Modet.
Var är hon? Vem är hon? Hon där, Jag.
Det är lättare att svara på frågan "hur är du?" det blir liksom "beskriv dej själv!"
Även om svaret sedan inte lever upp till folks förväntningar, but still.

Hur vet man när man hittat sej själv? HUR hittar man sej själv? När händer det?
Jag frågade honom häromdagen, han svarade: "det tror jag redan du har" sedan log han, sådär varmt och underbart som bara han kan, med halva ansiktet. andra halvan gömd i dunkudden en decimeter från mitt.

Idag har jag tagit en paus. Idag har jag läst läst läst. Och bakat äpplekaka. Med vaniljsås.
Var med min pappa imorse. Vi tog en lång promenad runt sjön i den underbara vårsolen.
Jag gick utanför dörren till huset och fullkomligt fyllde mina lungor med luft. Fyllde dem så mycket så det kändes som att de kunde spricka när som helst, och då drog jag in lite till, men det gjorde de inte. Fantastiskt.

Katten ligger i sängen och snarkar nu. Jag ska snart göra mig iordning för kvällen. Jag fasar. Fasar för att snart behöva klämma mig ner i obekväma kläder. kavaj. klackar. idag har jag ingen lust. Men jag ska. 
Och sen bär det av på teater. Ska bli mysigt ändå.